Friday, September 28, 2007

cheer up, emo kid

Såhär är det. Jag är vanligtvis hård som en sten. Ungefär sån här är jag:

Men den här veckan har jag varit mer åt det här hållet:


Eller, för att sluta fjanta sig med massa bilder: Jag har blivit en mes. Allting gör mig helt blödig. Zandra som sitter precis bredvid mig hade förra veckan gjort ett jobb på en gammal gubbe som blivit utsatt för växelbedrägerier. Mitt vanliga jag hade förmodligen tänkt, jaja, gammal gubbe, svårt att räkna när det inte är tioöringar längre. Eller över huvud taget inte funderat så mycket. Mitt nya, geléiga mesjag började istället darra på underläppen och fylldes av larvig ömhet för gubben. detta var det första varningstecknet.

Sedan dess har det eskalerat. Igår när jag var i stallet red jag en väldigt fin häst som blivit ganska illa behandlad, och därför är lite svårhanterad.
Hästen: hoppar omkring
Jag: kan inte sitta upp
Mitt vanliga jag: äh, larv. Nu får du ge dig. Stå still så jag kan sitta upp ordentligt.
Mitt nya jag, géleterry: stackars hästen. Du försöker så gott du kan, men du har så svårt att lita på människor. Vad du farit illa i livet. Wah, wah.

Senast och kanske mest skrämmande incidenten inträffade alldeles nyss. En väldigt bra och rolig och smart person på redaktionen ska sluta, vilket såklart är skittråkigt. Men han går vidare till nya höjder och jag förstår ju att när jag nästa vecka sitter i notisskiten igen och det är deadline om en timme så kommer jag förmodligen inte att tänka på det längre. Mitt nya geléjag? Bryr sig inte det alldra minsta om dessa kalla fakta.

Redaktionen: Hej då, ha det så bra.
Avgående person: Det har varit fint, jag kommer sakna er.
Geléterry: underläppen darrar
redaktionen: här får du fina presenter
avgående person: aw, shucks! vad fina ni är. jag kommer verkligen sakna er.
geléterry: oh no, here it comes
avgående person: jag har anordnat en liten löjlig skattjakt som avskedspresent. På allas bord finns det en grej gömt, det är mest på skoj.
redakionen samfällt: awww.
tiden: går
géleterry: hittar en godispåse bakom alla pappershögar på skrivbordet.
geléterry: ....

Det här är inte okej. Något måste göras åt detta tillstånd. Nu.

5 comments:

Anonymous said...

Oj gelé - inte likt dig... Har du gjort någon analys av tänkbara orsaker till denna förvandling undrar jag? Jag skulle säkert bli rörd om jag hittade en gömd godispåse på mitt skrivbord, men jag är nog lite mer åt geléhållet tror jag.

MLI said...

MERA bilder! Det är ju så himla roligt med en illustrativ blogg.You go jelly bean!

Terry said...

Therese/
Jag vet! En mycket skrämmande utveckling. Jag skulle säga pms, om det inte vore för att, well, det inte är sant.
Jag får kanske förlika mig med mitt geléöde. Det kanske har sina ljusa sidor också.

MLI/
hihi. tack tack.

Anonymous said...

Nu har jag läst ikapp allt du har skrivit, så nu har jag rätt att kommentera. Givetvis skulle jag kunna lämna ungefär 15 kommentarer om tidigare inlägg - men jag besparar dig.
I korthet: ååh, aj lööv dö blogg. Vill bii bak often.

Terry said...

Lisa/ aw, shucks! Tack! Det gör mig verkligen très glad att höra. Fast jag skulle naturligtvis bli ändå gladare för 15 kommentarer om tidigare inlägg. Jag är en sån kommentarshora. Gimmie! Gimmie! Gimmie!