So, what.

Jag bakar. Zucchinikaka, kanelmüsli, flädertryffel. Fyller burkar med ingefärsbiscotti, fryser in kardemummabullar. Bakar, och när allt är klart: En fundamental känsla av meningslöshet.

Söndag.

Ett pedagogiskt illustrerat inlägg.

Hej lilla bloggi, jag har inte glömt dig.
Här är några saker som hänt sen sist:

1. Karin har sminkat mig som en råsnygging som ska gifta sig. Har möjligen aldrig känt mig så lite som mig i hela mitt liv, men det blev i alla fall tydligt hur duktig hon är på att få folk att bli grymt mycket snyggare än vad de egentligen är. Samt i mitt fall förvandla dem till någon slags stureplansbrud, men det tror jag är optional. Ska du gifta dig eller bara vill bli extra snygg nån gång är det er kvinna.

Hej jag tittar ner för att mörka på hur jag håller på att garva ihjäl mig.

2. Vi har haft releasefest av Brevnovellers senaste publikation signerad ingen mindre än Eric Ericson. Ja, du borde ha varit där. Sen hade vi årsmöte. Det fick mig att känna mig som en vuxen och kompetent människa, något jag verkligen uppskattar.

"Presentation av verkamshetsplan och budget för den kommande prenumerationsperioden". Byråkrati-snacka me harder baby.

3. Jag har gett det här himla heart breaket of mine en tidsbegränsad deadline, eftersom jag är så förbannat trött på att ramla ner i dessa emo-svackor av ensamhetsavgrund och oälskbarhetspanik och eh, ja, ni vet hur det brukar kännas. Återkommer med rapport om hur hjärtat följde deadlinen.

4. Världens finaste segelbåt Esther har åkt i sjön och premiärseglats. Det var exakt så fett som du tänker dig. Ja, du får följa med nästa gång om du frågar snällt och kanske tar med en kaka.

 (Fast just det här är Amandas båt. Den är också mycket seglingsbar, för den som undrar.


Ok, det var typ inte alls det, men resten tar vi en annan gång.
I morgon är det nationaldag, ni vet ju vad vi tycker om det, så vi hör när den är överlevd, yeah?

Dagens demokratioutfit

Dagens demonstrationsoutfit:

Har uppenbarligen rört mig långt sen stålhättor och palestina var mandatory när det kom till demonstrationståg. Nu ba: piffiga lädersnörskor med klack och vippig klänning. Ahja. Nu kör vi. Hej demokrati!

Want, take, have.

Och on a lighter note så är jag väldigt sugen på en sån här bikini från Betsy Johnson, om någon skulle vilja köpa det åt mig.

Varsågod för info.

So hard.

Det fanns flera saker som jag visste skulle bli svåra i hela den här värdelösa grejen jag är inne i nu.
De oändliga söndagarna, internskämten ingen annan fattar, att ha någon att säga godnatt till.
Vad jag inte visste skulle bli svårt var den här känslan av att hela tiden göra fel.
Inte gentemot H, även om jag på fler sätt har klantat mig kungligt där också, men det var ju liksom lite mer troligt all along.
Men det är som att jag hela tiden liksom behöver fel. Fel saker, fel personer, fel sorters tröst.
Jag visste inte att ett break up kom med så här många regler för hur man skulle vara ledsen, och när, och vilken sorts umgänge man skulle behöva, och i vilken ordning känslorna skulle komma. Känslan av att göra det här fel.
Det är som att jag gör någon besviken genom att inte vilja ses och Prata Ut vid ett givit tillfälle då jag enligt den okända regelboken borde det. Ej heller kommer gråten när den borde. Jag förstår att det är otillfredsställande att vara vän till någon som aldrig gråter ut, kan hon bara hulka loss nån himla gång så att man kan få omfamna, torka tårar och känna att man gör nån jävla nytta nån gång.
I stället: omättligt behov av distraktion från varenda fredagkväll och lördagmorgon och måndageftermiddag och fuck knows what else, och det verkar inte gå över heller, jag är rädd att jag snart har passerat den där tiden när man har överseende med en nydumpads konstiga humörsvängningar och oförutsägbara umgängesbehov, och alltså jag fattar att det är jobbigt, särskilt när man är så jävla dålig på att prata om saker som jag är, det kommer stötvis och inte alls när det borde.

Känslan av att göra hela den där processen med sex steg som börjar med förnekelse och slutar med acceptans, känslan av att göra den i en jättekonstig ordning vilket stör personer som försöker hantera mig försöker hjälpa mig antar jag.

Jag visste inte att det skulle vara svårt på det här sättet också.

And my glory was I had such friends.

Obs: har briljanta vänner som tycker saker om ägg.

Läs mer i Arons blogg här.

Rapport från en cyklist.

Köpt en cykel för en freaking' MÅNAD sedan, men sen kom ju snöhelvetet och förstörde livet för en så i dag var första gången jag cyklade till jobbet.

Jag överlevde och fick vårkviller i magen och allt sånt där som jag hade hoppats på, men framför allt:
Nästa gång tror jag att jag ska ta ett par andra skor än de här pupporna:

Pga nu kan jag inte riktigt röra mig på sätt som kräver vadmuskulatur. Och jag var lite lite rädd att välta och dö när jag var tvungen att stå upp på pedalerna.

Dock, sjukt värt det. Älska fortfarande cykling lika mycket som när jag skrev det här.
Nu vill jag åka på cykelutflykt och kanske köpa mig en halmhatt.

will never grow old.

Helgen i glaskross:
Antal krossade vinglas: 2 stycken
Antal krossade champagnekupor: 1 stycken
Antal krossade hjärtan: Pass.

 ***
Den här söndagen har varit full av duggregn, bakfylla, slitigt båtjobb och blå bottenfärg i hela ansiktet.
Sen kom jag hem och dammsög. Är övermänskligt duktig, förtjänar något slags pris för tapperhet i vardagen.

40 day dream.

Jag: M, så nu är det väl ungefär en blandning av ibland helt okej, och ibland så jävla värdelöst. Mest värdelöst.
Hon: Ja, men så ska det ju vara. Det kommer vara rätt värdelöst i ett par månader nu framöver.
Jag: Jo, men jag är bara så jävla osugen på det, alltså.

In other words har jag just nu en tillvaro av att plocka bort exakt alla vassa kanter ur tillvaron, och av att välja det minsta moståndets väg. Detta gör att jag, som tidigare nämnt, inte följer Mad Men. Det gör tyvärr också att jag inte kan fortsätta läsa min sjukt bra bok (som jag har tappat bort i olika omgångar och därför aldrig lyckats avsluta, och nu när den väl är återfunnen - HURRA - kan jag alltså ändå inte läsa den - OHURRA.). Det är lite trist, men vaskamangöra.

Så, hörni, lite tips på lagom uppbyggelig och härlig trivsellitteratur, har ni det på lager?

Duggregn. Båtjobb. Bakfylla.

Båtjobbar på bakfyllan. Är säker på att ni håller med mig när jag säger att jag aldrig varit vackrare. Särskilt nöjd med båtfärgen som hamnat under näsan och ger mig en sexuell hitler-air.