ähmenvaFAN.

Ceci n'est pas une sjukdomsblogg,  men jag vill bara meddela att exakt en vecka sedan jag däckade under i #manflufromhell har nu min kille börjat känna sig febrig. Och snuvig.

Februari måste fan börja levvla upp snart, känner jag.
Eller bara ta slut.
Det går också bra.

***

Förresten funderar jag på att göra en sån där en lista per dag-grej under mars månad. Faktum är att jag nog ska göra exakt samma som alla andra gjorde i januari.
Det blir kul, tror jag! Pga älskar listor mer än livet självt, ungefär.
Vi får se hur det går. Vi minns ju alla hur det gick med den senaste listutmaningen. SÅDÄR, kan man säga.
Ahja.
Hej!


***

Inser även när jag läser andra bloggar att denna blogg lider av akut bildbrist.
Kompenserar med en bild på en tulpan, för lite bättre stämning.

Älskar  ljudet tulpaner gör när man sätter dem i en vas och stjälkarna  gnids mot varandra. Ett knarrande läte som låter rent, och vårigt, och hoppfullt.

Måste va sjuk. (sjukshjuksjuk.)

Denna jävla förkylning alltså.
(Sidospår: Jag har fortarande svårt att stava till förkylning. Tycker att det borde vara ett stumt d i ordet. Förkyldning. Men det är det tydligen inte. Börjar långsamt acceptera det nu. Slut på sidospår.)

Det är dag fyra av vad jag officellt kallat #Manflufromhell, jag förstår att ordet manflu potentiellt kan vara problematiskt men nu blev det ordet jag valde och då får jag väl hålla mig till det. Det är i alla fall dag fyra av #manflufromhell, och jag är fortfarande så jävla sänkt. Det hela är oacceptabelt. Är ej van vid att vara i händerna på min kropp (heh) på det här sättet.

Manflufrom hell i siffror:
133. Antal  snorservetter jag snutit upp hittils. And counting.
13. Så mångat house of Cards har jag sett under min sjukdom. Ja, det är hela säsongen som kom i fredags.
1. Antal missade 30-årsfester pga var tydligen inte så frisk som jag trodde vilket jag upptäckte när jag fick akut lämna paketinslagningen för att gå och kräkas. Trist.
3.Så många personer har jag träffat under de här dagarna. Min kille, tjejen i kassan på Steam där jag köpte tamedsoppa i fredags, och tanten på apoteket där jag stashade nässpray.
Oändligt. Så mycket snor verkar det finns i min kropp. Det är en rätt äcklig tanke.

Hejfrånmig.

***

une enkquette, s'îl vous plait.

Jag tycker tydligen fortfarnde att sånt här är kul. Det går tyvärr ut över bloggen. Hej.


BRUKAR DU KOMMA I TID: Ja, men typ? Jag tror det. Iallafall nu när jag cyklar överallt pga RÄSERCYKELN.
VAD HADE DU I DIN MUN SENAST: popcorn.
HAR DU BRA KONDITION: oklart. Jag tror det pga tränar ganska ofta. Men sen blir jag helt skakis av att gå upp med fyra påsar på vinden, så man vet inte så säkert.
NÄR MÅR DU BRA:När jag får planera roliga saker, när jag får vakna långsamt, när jag får vara blandl mina topp fem människor, när jag får vara i stallet.

NÄR BLEV DU FOTAD SENAST: Vetne.
HUR KÄNNER DU DIG NU: Trött, med kliande linser. Så enormt trött på att vara trött.
KAN DU LAGA MAT: Nej, inte värst. Men jag kan titta på när andra lagar mat och vara snäll och rolig och dricka vin! Det är jag skitbra på.
VAD PLUGGAR DU: eh inget.

VAD TYCKER DU OM FÖTTER: Superbra att ha! Gör livet jättemycket enklare!
ÄR DU SMART: Ja, ganska.
BLIR DU BRA PÅ KORT: Nej, inte värst. Men jag börjar komma över det. Och ibland blixtrar jag till.

VAD SAKNAR DU: En känsla av överblick och kontroll, ett par ej högklackade finskor visade det sig i fredags, en känsla för det passande.
HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR:  Japp.
DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN: Te. Kaffe. Te och Kaffe. Äppeljuice.
ÄR DU NYTTIG: Bara för utvärtes bruk.
NÄR BRUKAR DU GÅ OCH LÄGGA DIG: Tidigt!

VAD SKA DU GÖRA I SOMMAR: Det känns helt overkligt att det ska bli sommar igen. Någonsin.
PROJEKT JUST NU: Planera releasefest för brevnoveller samt spara ut håret.
VAD BORDE DU GÖRA: Styra upp fler frilansjobb. Starta en podcast. Börja sticka bebisgrejer. Intervallträna. Läsa mer. Komma ihåg att plocka ögonbryen. Sluta använda kläder som är trasiga och tro att det inte märks för det gör det faktiskt. Lyssna lite mer på vad folk faktiskt säger. Starta en revolution.
VAD VILL DU GÖRA NU: Hångla.
HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB: Eh? Denna enkät är uppenbarligen gjord för/av skunkkids. Jag har haft asmånga jobb.
JAY LENO SHOW:  eh nej.
VARFÖR HÅNGLAR MAN: Det är totalt fett.
ÄR DU BLYG: Ja, på ett lite störigt sätt.
ÄR DU POLITISKT AKTIV: Det kan man nog inte ens med den bästa av viljor få det till. Tyvärr.
VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:  vid 12? typ.
VILKA INSTRUMENT KAN DU SPELA?: Piano. Bas. Fast när jag tänker på saken är ju inte instrument alls som cyklar, på det sättet att man fortsätter att kunna det trots att man inte gjort det på länge. Så jag vet faktiskt inte riktigt svaret på den här frågan.


VILKEN IDROTT SYSSLAR DU/HAR DU SYSSLAT MED?: Ridning. Friskis-och-svettis-träning, är det sport? Det är det nog inte.
VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?: HAHAHA. nej.
VILKET DATORSPEL SPELADE DU SENAST?: se ovan.
VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?: nä men sluta nu.
VILKET DATORSPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?:sluta sa jag.
VILL DU HELLRE HA MAIL ÄN VANLIGA BREV?: Det är väl klart. Det vill alla. Det är därför man köper brevnoveller. 

HAR DU HAFT SEX MED NÅGON SOM VAR DUBBELT SÅ GAMMAL SOM DIG SJÄLV?: Hm. Nej, det tror jag inte. Det låter jättemycket.
TROR DU PÅ KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET?: Alltså vet ej svaret på detta längre?
ÄR DU BISEXUELL?:  nix.
HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?:  Typ fyra bärs i rask takt utan middag.

Det var väl kul? Gör en du med vetja.

öppet brev till mitt hjärta

Hej lilla hjärta,
du fär supergärna sluta gå bananaz av absolut ingen anledning alls och med ojämna mellanrum.
Förstår du inte att vi har en ostressad tillvaro nu? Det blir inte mindre  hetsigt  än så här, du. Nästa steg på ta-det-lugnt-skalan är sengångarfas och långvård, så ostressigt är vårt jobb nu. Jämför gärna med när du sist var i farten när jag jobbade på Expressen!
Det här funkar nämligen inte alls för mig, jag blir hypokondrisk och sover dåligt, och så blir jag irriterad.

Vi kan väl ta och jobba lite på det här?
Tack på förhand.

Wounds of war. Of sorts.

Det här med att min fotled/vad FORTFARANDE har en freakkin bula på sig från att min häst trampade på den med sina broddade hovar i maj, hörni? Det känns inte särskilt soft. Man vill ju ogärna gå omkring med assymetriska cankels resten av livet.

Såg här såg foten ut då. Obs att bilden ej gör skadan rättvisa, var på allvar blå tre decimeter upp på vaden och hade rugbybollsformade fotleder. Ej snyggt. Men lite kul.


 Eftersom det ibland är mer så här att rida så förlåter man hästen jättesnabbt för att den råkat stampa på efter att den kastat av en. Det, och den  såg enormt skamsen ut.

Uppåt framåt etc.

Höst = hybris och rastlöshet. Varje år. Jag tittar yrvaket upp på andar sidan sommaren, desorienterad efter månader av den där superkonstiga blandnigen av extremt upp-planerad och extremt o-planerad som sommaren alltid innebär, och den där superhärliga blandningen av vänner och vin och virr som sommaren i bästa fall innebär, och har plötsligt ett behov av att planera, och styra upp, och boka in, och skriva saker med bläck i kalendern.

Så har du roliga peppiga saker* på gång - involvera mig! Jag är just nu i den perfekta fasen av pepp, kompetens och kontroll, och en bestämt känsla av att vara ca overövinnerlig.
Förväntar mig att denna varar åtminstone november ut, därefter kan vi behöva tagga ner något.


(Det hela är dessutom förvirrande, eftersom vädret inte alls är på samma höstplan som jag. Dog svett-döden i läderjackan på väg till jobbet i morse, och när i helvete ska jag få använda mina nya docs vavava?)


*Saker, you say, vad menar du för saker? Well, det kan vara lite vad som helst. Roliga frilansjobb eller utflyktsplaner, uppstartsprojekt eller hemmafester, bokcirklar eller barhäng, tv-produktioner eller tv-seriemarathon. Jag är öppen för det mesta så länge det verkar roligt, och nytt!

Separatism, pls.

Förresten!
Så läser jag ca världens bästa bok just nu. Den gör mig glad, arg, smart och lugn. Och jag fattar att det här är lite som  när DN försöker ha fingret i luften och ba "nya trenden: uppvikta chinos och wayfarers hett i innerstan i sommar", eller när någon ser att man läser (om...) Hunger games och undrar om man vet att det finns en fortsättning. Kampen då alltså, KAMPEN mot att himla med ögonen trots att ingen menade något ont med något.
I alla fall. Så läser jag Siri Hustvedts "Sommaren utan män", och den är fan briljant. Det är exakt samma känsla som när jag såg House of Cards och tänkte att helvete vad länge sen det här var, vad länge sen det var jag blev så här begeistrad i en tv-serie, som är så lätt att komma in i och ändå en så stor upplevelse att se, och som dessutom bara fortsätter att bli bättre och bättre.
Exakt så är det, fast med bok.

(med reservation för att jag har kommit exakt 67 sidor in i boken, dårå.)

Favoritmening Fine, stycke då, hittills:
 "En del människor tar helt enkelt den plats de behöver, armbågar bort inkräktare för att erövra ett eget utrymme. Boris kunde göra det utan att röra en muskel. Det enda han behövde göra var att stå där"tyst som en mus". Själv var jag en högljudd mus, en sådan som krafsade på väggarna och bråkade, men på något sätt hade det ingen verkan. Trollkraften hos auktoritet, pengar, penisar."

pga detta.

Här händer ingenting.  Det beror på det här:

Jag väntar på att det ska sluta känna så där akut, så där så att hela skelettet vibrerar, så där så att jag slutar ha hjärtat utanpå allt så fort han är i närheten.
Men det liksom händer inte.
Så nu måste jag tydligen vänja mig vid detta. För det visade sig att man förväntas exempelvis typ, sköta sitt arbete och betala sina räkningar och vad det nu kan vara*, trots att man drabbats av dumhet och allmän världsfrånvändning.




*blogga, exmepelvis.

Älskar mitt tonårsjag ändå.

"Det är möjligt att jag blir attraherad av helt fel saker, men vad finns det kvar om man inte får gå på varesig politiska åsikter, litteratur- & musiksmak eller kläd-/skostil? Egentligen."

Jag har hittat min gamla skunkdagbok. Den är underbar.

***

Annars har jag livets andra sommarsemester, och har i år gjort transformeringen från "herregud det är helt SJUKT att någon BETALAR mig för att vara LEDIG" till att tycka att det är min förbannade rättighet att vara ledig asmånga sammanhängande veckor, samt sura över hur lång tid det är kvar till sagda veckor. Oh how the mighty have fallen.

***

We're the pretties of sinners, we're the filthiest, the dirtiest of laughs.

Bang bang, that awful sound.

Hej hörni,
jag tror att jag ska börja betrakta den här bloggen som mer av en dagbok än en blogg. Nu har ju dessutom google reader gått och dött, och med det förmodar jag de sista skälvande läsarskärvorna till denna sorgligt underälskade blogg.
Såatteh, då kör vi väl då.

Sen sist har jag varit i Tokyo, träffat världens vackraste man som flyttat in i wonderflat, sjösatt orsaken till att jag klev på chefskneget och därmed haft en vecka av hjärtklappning och magsyra och stressnivåer som jag inte uppnått sen jag jobbade mina sista nattpass på Expressen,  sjungit på Trädgården, ramlat av min häst, klippt av mig håret, seglat i en åskstorm och lånat en racercykel som jag älskar. Bland annat. Bra vår, detta.

(Vi måste förresten prata om det här med växlade cyklar. JAg känner mig lurad som under alla dessa år gått omkring och trott att det är JOBBIGT att cykla, när det i sjläva verket är ungefär lika jobbigt som att nysa. Herregud, vilket jävla fusk det är med en 12-växlad, lätt aluminiumcykel! Jag trodde att alla kom till jobbet med mjölksyreben och brutalsvett, men det visade sig alltså inte stämma. Är mkt nöjd med denna upptäckt. Kommer aldrig vilja lämna tillbaks denna geniala uppfinning.)

Så här ser den tyvärr inte alls ut, men om någon vill ge mig en så hittar ni den här.