Talk the talk, walk the walk.

Hej hörni,

nu var det ju skamligt länge sen vi hördes sist. Jag har saknat er! Den totala radiotystnaden beror, lite otippat, på det vad som går under arbetsnamnet Uppdrag: Alper, eller Terry och benmusklerna. Slutgiltigt titel ännu inte bestämd. I morgon åker jag nämligen til alperna. Att åka skidor i alperna är inte riktigt som att åka skidor i Sälen. Att åka skidor i alperna är både oändligt mycket roligare, och lika oändligt mycket jobbare.

Ergo, det har varit veckor av benmuskler, mjölksyra, spinning, ett kort infall övervägandet av spinningskor (är det bara mina tår som somnar av de där pedalkorgarna?) benböj, utfall, upptäckandet av övningen sidoutfall (spännande men smärtsam upptäckt), samt även inköpande av nya skidstrumpor.

All den här träningen har fått mig att börja tänka. I couldn't help but thinking, ni vet. Jag har sjukt många tränings-relaterade blogginlägg i huvudet (musiken i gymmet, vadihetlvete är problemet? Varför är det bara vissa träningsanläggnignar som har normal belysning? På vilken planet köper alla andra sina träningskläder?), men jag ska bespara er det mesta. Utom en grej, som jag inte riktigt kan släppa.

Det här med omklädningrum, hörni. Det är väl ändå lite konstigt? Inte för att alla är nakna, alltså. Utan snarare som att det är twlight zone. En plats för total metamorfos, och extremt fascinerande. Jag förstår att det är larvigt att intelektualisera fysisk aktivitet, jag är inte Haruki Murakami men ändå.

Omklädningsrummen - så himla spännande ändå! Jag får kämpa som fan för att inte stirra (klassiskt faux pas i omklädningsrum, och folk ser ut att kunna slå hårt) men det är klart att att jag vill se förvandligen från svettig med-cyklare till fräsch stureplansdonna eller trulig indietjej eller kompetent juristkvinna eller, ja, vad man nu ser ut som när man inte har träningskläder på sig. I jympasalen är vi alla lika, det som imponerar är antalet armhävnngar och det viktiga är att inte vara i vägen. På andra sidan duschen är den pausen över och vi återgår till att trä på oss dagens roll. Det är lite fint, jag gillar tanken på jympa som fri från (sub-)kulturell tillhörighet, men jag gillar också att bevittna återinträdet i den tillhörigheten.

Och sminket, sminket! Igen svårigheten att inte stirra, men come on. Det är ju en sån himla cliffhanger, man vill se hur det slutar. Och omsorgen, vanan, produkterna... säg inte att ni inte också spanar.

Metamorphose me harder, baby

Uppdrag hypa, del 8.

Dagens hype: Total Eclipse-bloggen.
För övrigt den enda bloggen (såvitt jag vet) på listan som har en egen facebook-grupp.

Total Eclipse skriv av Amanda, som jag har det stora privilegiet att göra Brevnoveller ihop med, och Elise, som Brevnoveller för övrigt snart kommer ge ut. Elise är författare och kulturskribent, Amanda är litteraturredaktör. Tillsammans (älska co-skrivna bloggar) fyller de internet med samtidsanalys, konsumtionsrapporter, boktips och bokdiss, kulturdebatt och youtubeklipp, skvaller och Bonnie Taylor. Det är begåvat, smart och underhållande, och med en fantastisk tagline. Och och och, det nästan allra bästa är deras inläggs-etiketts-system, som förtjänar en djupdykning av varje läsare. Stor underhållning.

Next up on uppdrag hypa: Lattefascisten. En bra idé som tyvärr dog.

uppdrag hypa, del 7

Fotjävelen är bättre, men jag kan fortfarande inte träna. Det gör mig sur, eftersom tanken är att jag ska susa ner för alpsluttningar om ett par veckor. Alla vet ju att medan det verkligen är något av det roligaste som finns så är det också sinnessjukt jobbigt. Känslan av att ha ramlat mitt i backen med lössnö överallt omkring sig, skidorna har inte löst ut sig men ligger i helt galna vinklar gärna ovanför ens eget huvud och så mycket mjölksyra i benen att man bara vill lägga sig ner och vänta på att någon ska lyfta upp en i armarna och bära ner en. Men man är 26 och de andra har redan åkt i förväg ner så det är bara att försöka lyfta fötterna med enochelhalvmedersskidorna fasttryckta på, och resa sig upp. Benen skakar och när man väl ställt sig upp är det obegripligt hur man någonsin ska orka trycka sig runt i små, snabba svängar ned för resten av backen i allt puder.
Jag borde, kort sagt, verkligen träna mina ben.

Ok.
Now back to your regularely scheduled uppdrag:hypa.
Dagens länk är ledsna finanskillar, eller Sad guys on trading floors. Det är egentligen den vanliga Jan Stenmark-grejen - hitta en bild och ändra hela innehållet med en välformulerad bildtext - men det är här kan vara den allra bästa på hela interent. Jag hittade den här bloggen mitt under blomstrande finanskris, och JA den är roligare än sad hipsters. Den har dessutom en härligt bitter finanskrisunderton. Perfekt för alla oss som sett genrebilderna från New York-börsen som alltid illustrerar börs-artiklar i tidningar och tänk "wtf".